Om min trumma

På väggen i mitt vardagsrum hänger en trumma av hjortskinn, nästan helt rund och vacker i sin enkelhet. Dess avancerade struktur syns bara från baksidan, där remmar av skinn bildar ett intrikat mönster och samtidigt ett handtag att hålla i. Jag och några vänner tillbringade en augustihelg för tre år sedan med att göra varsin trumma. På fredagskvällen, då regnet just upphört och det fortfarande droppade från träden, gick vi ner till sjön med varsitt hjortskinn som vi lade i blöt vid strandkanten. Vi placerade ut stenar för att hålla skinnen under ytan och hålla dem kvar vid stranden till nästa morgon. När vi återvände i ottan var skinnen inte längre hårda och stela, utan mjuka, sladdriga och lätta att skära i, även för oss ovana. Vi arbetade intensivt med trumman hela dagen och under nästan total tystnad.

Men sedan har jag inte använt den. Trumman har hängt för länge och blivit dov och tyst. Men nu, när jag spänner skinnet, hör jag hur den vaknar och vibrerar. Jag trummar för att väcka de tama hönsen hos grannen nere i dalen och påminna dem om att de innerst inne är röda djungelhönor, för att de ska minnas sitt vilda ursprung och flyga högt mellan träden tillsammans med de andra fåglarna. Jag trummar för älgarna i skogen, för grävlingen, räven och alla de fyrfota vännerna m som redan är vilda och som kanske finner min trumma för tam för dem. Jag trummar för fiskarna i vattnet och tänker att de hör min trumma genom vattnet, som vibrationer långt bort ifrån, och att vi är i kontakt när vi lyssnar på samma ljud och låter oss föras av samma rörelse. Jag trummar för ormarna, som krälar på marken och känner min trummas vibration genom sina känsliga och uppmärksamma magar. Jag trummar för nuet, för att ingenting mer än nuet är viktigt, för att det är nu vi beslutar oss och det är nu vi handlar. Jag trummar för äkta sanning, för min och din vildhet och för att vi ska kunna leva våra liv så som vi längtar efter, utanför ramarna som begränsar oss, för att vi ska smyga i skogar utan stigar och vandra på vägar utan slut. Jag trummar för dig och jag trummar för mig.